Londons musikscen förändrades under det tidiga 1960-talet av en explosion av självskrivna rytm- och bluesband som startade i pubar och källare i förorterna där studenter, före detta studenter och sådana som kunde ha varit studenter utgjorde både publik och artister. Inom kort gjorde många av dessa band skivor och ersatte jazzbanden på jazzklubbarna mitt i stan. Deras profilerade managers fortsatte att förändra den brittiska musikbranschens karaktär och visade ofta en större känsla för underhållning och kontroverser än sina artister. Flera av dem fortsatte att bilda framgångsrika oberoende bolag, särskilt Andrew Oldham (manager för Rolling Stones), som bildade Immediate Records och övertalade ett par framgångsrika artister att lämna de bolag som hade lanserat dem (Small Faces, Fleetwood Mac), Chris Stamp och Kit Lambert (managers för Who), som skrev kontrakt med Jimi Hendrix Experience till sitt bolag Track; Robert Stigwood (manager för Bee Gees), som lanserade Cream på sitt bolag Reaction, och Chris Wright och Terry Ellis (managers för Jethro Tull), som lanserade Chrysalis, ursprungligen licensierat via Chris Blackwells Island Records, den tidens pionjär bland oberoende bolag.